Leif Holmstrand, trans. Johannes Göransson
from Refrain from Tragedies
I.
refrain from tragedies and cooking programs and your dog and your many friends and absolutely don't watch the news or your cuticles #crash
We have no body. That really doesn't matter.
Barely any thoughts either. We do have
everybody else's bodies and thoughts,
and all light and all darkness in the make-believe world:
smooth-gray silk-shimmering evened out
silver memory, no present. Or just a present,
I can't see the difference.
II.
what happens when you stop fretting about entertainment and instead direct this rat-like energy inward toward a shameful worn-out interior #dramacomedy
When rain suddenly falls over our
dry attempts to make contact with other
species it is time for the other organisms
to not just be born, but also to thrive.
We will of course strike back, in our most rat-like ways,
and fail, but survive all the same
and faint from laughter, honest joy.
III.
stop asking about directions and positions and instead devote yourself to relaxation techniques in space #down #up #rest #waking #rip
We can't take maintain twitter accounts, money,
or disks, homepages, the next falling star,
our worrying, impending but contourless
sex scandals, but words will come nevertheless,
likely dead, waking, crawling
digital, in too many layers from our mouths,
chapped-up or rather roasted into
sooty crack-nets
IV.
why should we dwell on each other's shortcomings and successes when everything can be dissolved in glitter spray and joy #afk #futurity #party
It's not possible to be serious. Something from
the injury gets in the way, we have to poke fun at it.
Look how the skulls peel, sequins. That is
what it looked like, the loss of colleagues, it was how
the family submitted to the recipient group's bad
brain, which caused this eternal unserious,
shallow love.
V.
you should be like a dog because that means soft cozy fur and a jaw good for biting in addition to positive aesthetic qualities #partnershift #irl #attack
The final day is delayed. Now our wishes
are sent via robot-mediation down to Asami
Kannon, where the failures can live in thousands
of seeing hands at the tip of the fibers, which live
swelling up from the bottom of the night-sky's through
the eyes. They are scattered shards, the eyes. We have slept
too little, are starting to repeat ourselves.
XIV.
what will remain on a purely material level when the glass bacteria die due to poisoned feed that is when daylight is broken down by glass bacteria #composting
It's like everything is destroyed and therein is
the DELIVERANCE: we hover through
hopelessness out into the chilling love-nerve's
perforated eye-tunnel where we see our habits
inside, helplessly. To be separated out and drained
is no problem
nor is death in the apartment next door.
Avstå från Tragedierna
I.
avstå från tragedierna och matlagningsprogrammen och din hund och dina många vänner och se absolut inte nyheterna eller nagelbanden #krascha
Vi har ingen kropp. Det gör verkligen inget.
Knappt några tankar heller. Alla andras
kroppar och tankar har vi,
och allt ljus och allt mörker i låtsasvärlden:
jämngrått sidenskimrande utslätat
silverminne, ingen nutid. Eller bara, kan ju
inte se skillnad.
II.
vad händer om du slutar gnaga på underhållningen och istället riktar denna råttlika energi inåt mot ett skamligt särslitet inre #dramakomedi
När det kommer plötsligt regn över våra
torra försök till kontakt mellan
arter är det dags för de andra organismerna
att inte bara födas, utan också frodas.
Vi slår självklart tillbaka, så råttlikt vi kan,
misslyckas, överlever trots allt
och kiknar av skratt, uppriktigt lyckliga.
III.
riktningar och positioner bör du sluta fråga om för att istället ägna dig åt avslappningsövningar i rymden #ner #upp #bort #vila #vakna #rip
Vi kan inte sköta twitterkonton, pengar,
inte disk, hemsidor, nästa stjärnfall,
våra oroande, nära förestående och konturlösa
sexskandaler, men ord kommer i alla fall,
sanningsenligt döda, vakna, krälande
digitala, i för många lager ur munnarna,
söndertorkade eller snarare rostade till
sotiga spricknät.
IV.
varför skall vi dröja vid varandras tillkortakommanden och framgångar när allt kan lösas upp i glitterspray och lycka #afk #framtiden #party
Det går inte att mena allvar. Något kommer
emellan vid skada, vi måste ha roligt åt det.
Titta så skallarna flagnar, paljetter. Det var
så det såg ut, bortfallet av kollegor, det var så
familjen underställde sig mottagarledets dåliga
hjärna, vilket orsakade denna evigt allvarslösa,
grunda kärlek.
V.
som en hund skall du vara för det betyder mjuk myspäls och bra huggkäft vid sidan av estetiskt positiva egenskaper #partnerbyte #irl #attack
Den sista dagen dröjer. Nu skickas våra
önskemål via robotförmedling ner till Asami
Kannon, där misslyckandena får bo i tusentals
seende händer längst ute på fibrerna, som lever
böljande uppåt från natthimlens botten genom
ögonen. De ligger i skärvor, ögonen. Vi har sovit
för lite, börjar upprepa oss.
XIV.
vad blir kvar rent materiellt när glasbakterierna dör på grund av giftig föda alltså när dagsljuset bryts ner av glasbakterier #kompostering
Det är som förgjort och däri ligger
RÄDDNINGEN: vi svävar genom
hopplösheter ut i den isande kärleksnervens
sönderstuckna ögontunnel där vi ser våra vanor
inuti, räddningslöst. Att skiljas ut och dräneras
är inget problem,
inte heller döden i lägenheten intill.
Leif Holmstrand (b. 1972) is writer, poet, visual artist and a musician. His art tends to involve heavy sculptural installations built from garbage, textile and manipulated furniture, sound installations, crochetings, knittings, texts, and video, often all at once. Performance art is also a key part of his work. A lot of the projects are small parts of a much larger, possibly collective, queer activist work. Recent works deal with bugchasing, waste as readable cultural artifacts, sickness, perversion, and death. Holmstrand has published a vast number of books and chapbooks, both via small presses and Bonniers. His two first books were written under the pseudonym Anna-Maria Ytterbom. View more of his work at leifholmstrand.se.