Emma Warg, translated by the author
Eternity Immediately
*
Above mount Olympus helicopters drum
ear hear
searchlight
cuts my
room in two
It’s a starless place
electrical lights drink and swallow
heaven opens
big
Nothing said of nothing done
turns off the dark
H i p j e r k
let go
wolves
coyotes
their little
t r a s h b o d i e s
drool yelp
tumble
don’t know if what is felt
comes from the outside
or inside
if we
speak long consume
oneanother
the smell spreading me oh shit
what a shame
whispered ordered transgressed and
distributed
I speak to gods
to be able to abandon them
You can tell that the bottom half
of my face is broken when I don’t smile
therefore I often smile and much
it has certain consequences if I forget to smile
Hera sucks in the dusk and stretches herself out
queenlike and assuming
dividing the desert from the sea
I cannot just let go of this transference;
to see so very far in all directions can never be good for you
the horizon
flattens and holds in
spell fold and throw
can you even see where the solemn starts?
Hera listens
I am so afraid that she will tire
that I will listen wrong not belong
our understanding
of one another
is as absolute
as sex
binds fluids
slides out of hands
your eyes
The cold has settled
Five centimeter above
My blue ankle white
The sole of the foot is burning
the back of my thighs
open up and slams shut
a t t a c k and
still as the night I stand
my nightgown in a puddle
floating pleats
standing plump
the gaze on the back
the hair curled by humidity
my hand touches my chest
presses against the bone
here I hold
s u r v i v a l
at first my freckles fell off
and then the nipplebeaks
the hair settled like cotton grass
nails twinging off
the mouth
dried up like a scab
and
fell
it is so silent
I can hear the
seeds squeak in the oranges
Ur kronbladet bladen
*
Ovan Olympen trummar helikoptrarna
örat hör
sökljus
skär mitt
rum itu
Det är en stjärnfri trakt
elektriska ljus dricker och sväljer
himlen gapar
stort
Inget sagt av inget gjort
slukar mitt begär att berätta
släcker mörker
H ö f t k n y c k
Släpp
vargarna
prärievargarna
deras små
s k r ä p k r o p p a r
slafsar gläfser
välter
vet inte om det som känns
kommer utifrån
eller inifrån
när vi
talar längtar
konsumerar varann
lukten s p r i d e r mig
f y f a n vad
jag har skämts och viskats
ordnats överskridits samt
fördelats
jag talar med gudar
för att kunna överge dem
När jag inte ler syns det att den nedre halvan
av mitt ansikte har gått sönder
alltså ler jag ofta mycket
om jag glömmer bort att le blir effekten stark
Hera suger in skymningen och spänner ut sig
drottninglik och anspråksfull
skiljer hon öken från hav
går det ens att se var allvaret börjar?
se så långt åt alla håll kan aldrig vara nyttigt
horisonten
plattar till och innesluter
stavar och viker måttar och hivar
kan inte bara släppa den här överföringen;
Hera hör
Jag är så rädd att hon ska tröttna
att jag ska lyssna fel inte höra hit
vår förståelse
av varandra
lika absolut
som sex
binder vätska och
glider ur händer
ögonen dina
Kylan har lagt sig
Fem centimeter ovanför
Min blå ankel vit
Fotsulan bränns
baksidan av låren
öppnar sig och stängs igen
a t t a c k och
blickstilla står jag
nattlinnet ligger i en pöl
flyter veck
står sig stinn
blicken i ryggen
håret krullar sig av fukten
min hand rör vid bröstet
trycker det mot benet
här håller jag
ö v e r l e v n a d
Först ramlade fräknarna av
sedan bröstvårtsnäbbarna
håret la sig som ängsull
naglar sved sig ur
munnen
torkade ihop som en sårskorpa
och
föll
här är så tyst
att jag kan höra kärnorna
gnissla i apelsinen
Emma Warg (1967) has worked as a model in Paris and an actress in Los Angeles. She published her first book of poetry, nära darrar ingen hare, in 2014. She has translated poets such as Marie Silkeberg, Ann Jäderlund, and Forrest Gander.